fredag 7 december 2018

Research

Min duktiga lillasyster har släktforskat på vår pappas sida och det har jag fått ta del av. Hur spännande är det inte att känna historiens vingslag och följa rötternas vindlingar. Eftersom vi inte har samma mamma har mitt släktträd varit blankt på moderssidan länge, men nu tänker jag göra något åt det. Jag ska släktforska! 


Mina kunskaper om släktforskning är obefintliga, men man kan ju sitta framför datorn och söka sina rötter så jag fortsätter helt enkelt på samma släktträd som min systers forskning på fädernet. Och här måste jag utfärda en varning - detta är fruktansvärt beroendeframkallande! När jag började kunde jag inte sluta. Jag får verkligen anstränga mig för att vara disciplinerad och inte bli sittande bland gamla kyrkoarkiv för länge. Det är så spännande! Och nu ska jag skicka iväg mitt DNA-test och se vad det kan ge för släktband. 

I min nästa bok, som har arbetsnamnet Brevet till Maj Doris, kommer jag kanske att få användning för dessa nya kunskaper eftersom boken handlar om mitt brokiga liv, skriven som ett brev till min biologiska mamma Maj Doris. Jag har så många frågor till henne, men dessvärre är hon avliden sedan många år och även hennes äldre dotter, min halvsyster, så jag har bara arkiven att fråga än så länge. men jag hoppas hitta anförvanter som är i livet och som kan berätta mer. 

Fortsättning följer....

tisdag 4 december 2018

Begränsad skärmtid


För ett tag sedan fick jag ett tips som var så enkelt och klokt att jag bestämde mig för att testa det. Och det fungerar. Jag köpte en äggklocka som hjälpmedel och använder den dagligen för att kompensera mina exekutiva dysfunktioner och få vardagsstrukturen att fungera lite bättre. Ställer äggklockan på femton minuter för olika aktiviteter, både för att komma igång men även för att begränsa tiden jag använder till olika saker. Vissa dagar när jag är alltför energilös är dessa kvartar alldeles för långa, då minskar jag tiden ytterligare. Och när äggklockan ringer så bryter jag aktiviteten, oavsett om jag är klar eller inte. Detta gäller även all form av skärmtid. Att använda datorn, surfplattan/mobilen och att se på TV. 

Jag tycker om sociala medier som ger mig en känsla av att vara en del i ett socialt sammanhang, vilket jag behöver men endast klarar i små doser. Alltså har jag bara femton minuter per dag att spendera på olika sociala medier. Ibland använder jag all den tiden på en gång, men oftast måste jag dela upp den på flera tillfällen utspridda över dagen annars går det åt för mycket energi att hålla fokus och koncentration. Jag varken hinner eller orkar ta del av allt flöde, ännu mindre kommentera eller engagera mig i allt som delas. Men under fem minuter får jag i alla fall lite glimtar av vad som händer bland vänner och bekanta.

Samma tidsregel gäller när jag ska redigera en bild, betala räkningar, kolla nyheter, shoppa online eller gå igenom mailen. Regeln hjälper mig alltså både att komma igång och att bryta aktiviteten i tid. Det är alltför enkelt att bli sittande/liggande framför en skärm för länge av ren slentrian när man inte har så mycket annat att göra.TV-tittandet sparar jag tills det är sovdags och då räcker femton minuter oftast gott och väl för mig att somna och TV-skärmen slocknar automatiskt efter ett tag. 

Vilket kanontips jag fick, stort tack till dig Niklas! 

Klicka på länken Till dig Karin och se själv.





söndag 2 december 2018

Återbruka mera - drömfångare

Att pyssla innebär att kreativt skapa och det tycker jag väldigt mycket om. Helst vill jag skapa nytt av gammalt, tillvarata och göra om. Bland annat ville jag ta fram och få användning för alla ärvda virkade smådukar i linneskåpet. De är ju vackra skapelser, men jag använder inga såna dukar så de låg bara oanvända i undangömda travar i väntan på en idé om nya användningsområden. 
  


När en kompis frågade om hon kunde få lite hönsfjädrar av mig till drömfångare ville jag också prova göra såna, för hönsfjädrar har jag ju gott om och de är så vackra att det är synd att bara slänga dem. Jag inventerade mina smyckeskrin och hittade en hel del som jag aldrig använde men som skulle passa bra till detta projekt. Det enda jag saknade var bågar att spänna upp dukarna på, det hittade jag på loppis och fick av kompisar. 



Det blev snabbt beroendeframkallande att göra drömfångare, det hänger flera i alla våra fönster här hemma och många har blivit presenter till vänner. Ändå fortsatte jag att leta nytt material varje gång jag besökte loppisar och lagret av vackra hönsfjädrar växte. 



Veckan som gått har varit en bra vecka hälsomässigt, jag har orkat vara uppe flera timmar per dag och inte bara varit sängliggande. Och jag har haft så pass mycket energi att jag plockade fram materialet ur skåpet och började göra nya drömfångare. Det är mycket enklare nu när jag har mitt sjukrum/pysselrum där jag kan lämna allt framme och inte behöver plocka bort allt material varje gång jag suttit och pysslat en stund. Någon dag framöver måste jag nog städa där inne också...



Jag fick en ny idé om att göra fångare utan hönsfjädrar men med julmotiv istället, julfångare. Det var riktigt roligt med en nya variant. Så veckan gick och raden av drömfångare och julfångare blev allt längre. Jag fortsatte tills alla broderibågar var slut, lagret av tunna virkade smådukar tog också slut. Faktiskt har jag fått användning av det mesta material jag hade liggande. Och allt är återbruk. 



Nu i helgen hjälper min man mig att komma ut på två små julmarknader där vi först och främst säljer min bok, Åtta årstider i Höneboda. Som komplement till boken får vädringsställningen följa med, fylld med gardinringar där alla drömfångare och julfångare får hänga. Spännande, samtidigt som det är nervöst att se om någon är intresserad av att köpa något av mina skapelser. Om inte har jag i alla fall haft en kreativ och rolig vecka i min lilla skaparverkstad. Och gör man sånt man tycker om så mår man gott, det viktigaste av allt. 


Ett stort, hjärtligt och innerligt tack till min älskade make som snällt ställer upp och gör det möjligt för mig att komma ut så här lite mellan varven. Utan honom vore det fullständigt omöjligt. Och som sen är förstående nog att låta mig vila ostört efteråt. Jag hoppas att jultomten ser hur snäll han är och belönar honom därefter på julafton och alla andra dagar. Tack Stefan!

onsdag 28 november 2018

Enchiladastårta LCHF



En klar favoriträtt. Det går snabbare att göra en "tårta" än rullar, så formen är bara en förenkling. Annars kan man alltså rulla in köttfärsröran i brödet, strö riven ost över och gratinera innan man serverar. Men tårtan smakar lika bra. Det här receptet räcker gott och väl till 6 portioner.

Ostplättar

Det här receptet går att använda som bröd, plättar, pannkakor m.m.

Vispa 6-8 ägg
Tillsätt 150 gram färskost (Arlas ekologiska är helt utan tillsatser)
             3 tsk bakpulver
             4 msk frön (linfrön, chia, sesam e.dyl)
             6-8 dl riven ost.

Dela upp smeten på bakplåtspapper till tre "pannkakor" i pajformar eller på plåt. Grädda i 200 grader ca 12-13 minuter.

Gör under tiden
Köttfärsröran:

1 gul lök
3 vitlöksklyftor
2 paprikor
1 chili
1 msk olja
6 hg köttfärs
2 msk chipotlekrydda/fajitaskrydda eller annan tacoskrydda
2 msk oregano
1 burk krossade tomater

Hacka lök, vitlök och paprika. Fräs i olja. Tillsätt köttfärsen och bryn den. Salta och krydda, häll på tomatsåsen och låt småputtra ca 15 min. Rör om då och då.

Varva ostplättarna med köttfärsröran, toppa med oregano och ringla över chilisås.


söndag 25 november 2018

Arvidsjaur

I onsdags stängde min man sin bilverkstad, tog ledigt och följde mig till Arvidsjaur. Vi åkte iväg på morgonen och fick en fantastiskt vacker resa i underbar novembersol med flera stopp för bensträckare på vägen. 

Bastunäs

Bastunäs
Svanträsk

Svanträsk
Glommersträsk

Glommersträsk

Väl framme åt vi lunch på Laponia och tog sedan en promenad runt Lappstaden. När Stefan ville shoppa på Dollar Store fick jag lov att vila i bilen istället, då hade knoppen och kroppen fått nog av aktiviteter och intryck. 

Lappstaden

Lappstaden

När han hade shoppat klart åkte vi till Månsträsk för att hälsa på Carina och hennes höns som kommer från mig. Skönt att luta ikull sig på hennes kökssoffa och få en kopp kaffe. Vem skulle inte vilja bo så med den fantastiska utsikten från köksfönstret. 



Månsträsk

Min chaufför körde oss tillbaka till Arvidsjaur och jag fick fortsätta vila i bilen medan han uträttade lite ärenden. Och efter en härlig utflyktsdag var det sedan dags för biblioteket, där jag fick träffa trevliga Arvidsjaurbor som intresserat lyssnade på mitt föredrag om boken, min hönshållning och självhushållning. Efteråt bjöds det på fika och åhörarna köpte Åtta årstider i Höneboda, jag fick signera åtskilliga exemplar av boken. 



Det blev sen kväll innan vi var hemma och jag har behövt flera dagar för att återhämta mig, men det var det värt att få göra denna dagsutflykt, jag kan leva länge på minnet av en riktigt lyckad dag i vackra Lappland. Ett stort och hjärtligt tack till min älskade make som gjorde det möjligt för mig att få komma ut en sväng. 

måndag 19 november 2018

Velour

Det är så skönt att slippa bh och åtsittande kläder, att varje dag få gå omkring i mjuka sköna plagg som inte tar eller gör ont nånstans på kroppen. När hösten kom och krävde lite varmare klädsel upptäckte jag stora brister av dylika plagg i garderoben, massor med sånt jag använt på jobbet och som direkt diskvalificerar sig som myskläder men inget mjukt, och bekvämt. 

Kläder är något jag köper väldigt sällan, endast när det är ett måste. På grund av sjukdom orkar jag inte springa omkring i butiker och prova mig fram så det fick bli nätet. Jag hade några grundkrav klara för mig, det skulle vara bomull, definitivt inte polyester, och plaggen måste ha fickor. Och på Cellbes fann jag det jag letade i velour, beställde tre tunikor och tre par byxor med mudd längst ner i benen. Först läste jag recensionerna och förstod att en storlek större var att föredra, så jag beställde 42/44 vilket visade sig bli perfekt på mig som vanligtvis drar 38/40. 80% bomull och 20% elastan, det kan jag leva med. Tvättas aviga och är lika fina efter tvätt. Många olika färger att välja mellan vilket passar mig som älskar att klä mig i färger.



Efter det vill jag aldrig mer ha några andra kläder än dessa mjuka, sköna velourplagg. Helt underbart. Vilket ledde till att jag fick lov att beställa fler byxpar och tunikor. Nu testade jag byxor med raka ben utan muddar, men jag har lite för korta ben för att det ska bli perfekt. Jag såg att det fanns andra modeller av överdelar också, men just dessa tunikor passar mig bäst. Eftersom jag stor del av dagen är sängliggande vill jag varken ha dragkedjor eller huvor. 


Min man kallar mig numera Velouran, vilket han gärna får göra. Jag stormtrivs och är supernöjd, lite mer påklätt än att polimasa runt i morgonrock hela dagarna. Om jag hittar såna tunikor i andra färger skulle jag direkt beställa fler. Så här ska myskläder kännas på en sjuk tants kropp. Om du blir intresserad hittar du plaggen här: 

söndag 18 november 2018

Sällskap

Först av allt vill jag informera om att jag inte har en aning om varför det inte går att kommentera blogginläggen. Jag har gått igenom alla inställningar och det ska gå, jag hittar tyvärr inte problemet. Tar tacksamt emot tips på fler åtgärder för att få det att fungera!

Sådärja, då var det avklarat och jag kan komma vidare till ämnet sällskap. 


Mina dagar börjar alltid med kaffe till mig och frukost till katterna och hönsen. Hos hönsen blir jag sittande länge, mindfulness när den är som bäst. De är roliga, sällskapliga och sociala djur som alltid blir glada att se mig. Under förmiddagarna brukar jag gå ut till min mans bilverkstad och säga hej till honom och eventuella kunder på besök, kanske få mig en kopp kaffe i trevligt sällskap. Till lunch kommer han in och vi äter tillsammans, men oftast har han bråttom tillbaka och ingen tid att sitta och prata med mig. 

Efter lunch har jag förbrukat min låga energinivå och orkar inte vara uppe längre. Då drar jag mig tillbaka till mitt sjukrum bakom draperierna i vardagsrummet. Varvar vila och meditation med att virka mormorsrutor som hjärngympa och tidsfördriv. Ljudvila i tystnad, inga datorer eller tv-skärmar. Bara stillhet utan intryck utifrån. Är dom inte redan på plats så kommer dom då och kryper ner med mig i dagsängen, mina älskade katter. Tätt intill eller ovanpå mig. Och där blir vi kvar till kvällen då min man kommer in från verkstaden. Många, långa timmar varje dag då jag mest längtar tills jag får gå och lägga mig på riktigt i sovrummet för natten. Och det gör jag tidigt, jag behöver ju så otroligt många timmars nattsömn numera samtidigt som jag försöker bibehålla rutiner och hålla några tidsramar. Katterna följer med till sovrummet och fortsätter hålla mig sällskap om nätterna.


Mina bättre dagar brukar jag önska mig sjukbesök, att någon skulle komma och hälsa på mig. Bara sitta där och prata med mig en stund, kanske koka oss en kaffetår. Men det kommer inte så många, väldigt få faktiskt. Vilket jag har full förståelse för, de flesta jobbar ju på dagarna eller har fullt upp med sitt eget. Men så trevligt det skulle vara! De enda besök jag betackar mig från är de fyllebesök jag tidigare har beskrivit; när jag har gått och lagt mig för natten, lyckats somna och sedan blir väckt och störd av någon helt utan vare sig förståelse eller respekt. 


Jag delar denna sjuktillvaro med en himla massa människor runt om i världen, som inte heller orkar ta sig ut och bort utan börjar betrakta sitt hem som ett fängelse där de är fast i sina isoleringsceller. För det är så det känns. Men jag är ju lyckligt lottad i jämförelse som kan gå ut till trädgården, växthuset och hönsen och har naturen omkring mig. Det är få förunnat. Och när jag kommer in har jag fyra tillgivna katter som vill mysa med mig, mer än något annat. En man som jobbar hemma på gården och kommer in och tittar till mig mellan varven, kollar att jag har det bra. 


För många kanske det låter som en drömtillvaro och visst är det så, till viss del. Men jag är fortfarande en social varelse och efter åtta månader börjar jag känna mig väldans ensam och övergiven. Bortglömd. Och känner mig otacksam som inte är nöjd med det jag har utan fortsätter sakna det jag hade innan - sociala kontakter. Sociala medier är trevligt men kan aldrig ersätta möten med andra i verkliga livet och det är väl en himla tur, att vi fortfarande har behov av att träffas och umgås med varandra.