tisdag 15 januari 2013

LCHF-BLUES

 
För tre månader sedan blev jag tvungen att sluta röka och snusa inför en operation som jag nu ska få göra om två veckor. Det har varit tufft och jobbigt, men skam den som ger sig. Jag vill så intensivt få göra operationen, som förhoppningsvis återger mig rörelseförmågan och friheten att kunna göra sånt jag älskar igen. Effekten av ett totalt nikotinstopp lät inte vänta på sig, snabbt svällde jag upp och lade på mig ännu mer övervikt. Och i min ålder har ämnesomsättningen sjunkit till besvärande låga nivåer, det är inte längre lika lätt att gå ner i vikt som när man var yngre. Min man har blivit långtidssjukskriven och kan inte heller vara så aktiv som han vill, så passivt tv-tittande med godis och snacks inom räckhåll lade sig snabbt runt hans mage också.

Där satt vi, båda två halvfeta och missnöjda. Började diskutera hur vi skulle kunna komma i våra badkläder innan vi ska åka utomlands i slutet av maj. Vi forskade lite på olika bantningspiller och viktminskningsmetoder och fastnade till slut för den populära LCHF-dieten, värt ett försök kom vi överens om. För ett par veckor sedan köpte vi en LCHF-bilaga till en av kvällstidningarna och började studera recept och vad man får och inte får äta. Det kändes ganska ok och samtidigt lite spännande att prova nya recept och experimentera med ingredienser vi vanligtvis inte har använt i vår matlagning. Vi älskar inte bara att äta god mat, vi älskar även att laga och bjuda på god mat. Så gjorde vi en lång inköpslista och radade upp mandel- och kokosmjöl, psyllium- och linfrön, fiberhusk och andra nyheter för de gamla hyllorna i skafferiet. Laddade kylskåpet med majonäs, grädde, turkisk yoghurt, zucchini, aubergine, kål och massor med ägg. Kött och fisk har vi tack och lov gott om i frysen, köpte både älg och rådjur i höstas av jägarna. Vi googlade och fann gott om recept på allt från frukosttips till festmenyer och vardagsmat. Lasagne på zucchini var en stor hit! Och idag har vi gjort vår första LCHF-pizza som också fick godkänt. Först saknade jag min frukostgröt/yoghurt med musli och framförallt all denna frukt jag har ätit i mängder varje dag. Nu, efter första veckan, går det lättare och framförallt har mitt sötsug avtagit. När jag blev grymt sugen på kladdkaka, som jag har varit starkt beroende av, letade jag och fann recept på LCHF-kladdkaka!!! Nyhetens behag fortfarande och roligt med alla nya smakkombinationer, vi känner oss nog väldigt duktiga och nyttiga.

 Men...I kylskåpet har vi coleslaw och pizzasallad för en vecka framåt som inte alls frestar som tilltugg framför tv:n. I skafferiet ligger ett paket Leksandsknäcke och frestar varje gång vi öppnar dörren, men än har vi haft karaktär nog att låta bli. Min man sörjer avsaknaden av läsk, popcorn, ostbågar och chips med mest av allt saknar han sitt lördagsgodis och sina öl. Eftersom vi inte äger någon våg inledde vi den nya dieten med att mäta våra midjemått och efter första veckan har vi nu mätt oss igen. Ingen förändring. Samma dystra mängd centimetrar stirrar tillbaka på oss från måttbandet, trots långa promenader och strikt kosthållning efter konstens alla regler. Hmmm... Det är nu det är tur att vi är två som får försöka peppa och uppmuntra varandra att fortsätta ett tag till. Vi vaktar lite grann på varann också, ser till att den andre inte smyger i sig några förbjudna godsaker. Till helgen blir det grymt svårt, om inte helt omöjligt. Vi ska åka upp till Norrbotten då näst yngsta barnbarnet fyller fem år och allra yngsta barnbarnet ska döpas. Svärdottern är suverän både på att laga god mat och att tillverka smarriga smörgåstårtor, ljuvligt goda tårtor och bakverk. Och vad äter man i bilen under en så pass lång resa, om man inte kan ta med sig läsk, mackor och kexchoklad eller stanna till på MacDonalds?? Suck! Nog inser vi att vi borde skämmas, det är ett futtigt i-landsproblem och vi får egentligen inte alls gnälla. Vi äter oss behagligt mätta till frukost, lunch och middag varje dag och det vi äter smakar dessutom gott. Men det är svårt att inte tycka lite synd om sig ändå när suget sliter och drar och de förväntade resultaten uteblir. Nåja, vi får väl se om nån vecka till, ett "återfall" vid dop och barnkalas kanske inte är hela världen om vi lyckas återgå till vår strikta LCHF-diet när vi kommer hem igen??!? En dåres försvarstal? Kanske, men vi är ju inte mer än människor, med alla våra fel och brister...

6 kommentarer:

  1. Exakt, ni kan ju njuta av svärdotterns goda mat och när ni kommer hem då fortsätter ni med er LCHF-diet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så glad jag blir :D Det låter ju toppen, vore ju synd och skam att tacka nej till såna läckerheter vid barnkalas och dop ;-)Tack för svaret!!!

      Radera
  2. Ni kan ju inte förolämpa värdinnan som har bakat och fixat för dopet... Nejnej, bit i det goda som bjuds och "svält" sedan hemma i lugn och ro ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det konstiga var att jag inte ens var sugen på alla smarriga sötsaker! Min man åt en bulle, det var allt. Men vi åt mycket god mat i alla fall och viktigast av allt att vi fick umgås med alla våra nära och kära!

      Radera
  3. Ha ha rolig läsning :) Svälta och svälta, det vet jag inte om att man gör. Är man på en sådan middag kan man plocka ut det som passar också. Plocka bort kolhydraterna har ni kommit långt. Vad jag saknar mest är stripps / pommes frites. Men jag fuskar 1 gång i månaden. Jag antar att ni googlat allt men kolla på denna öl: Pripps Pure. Finns oftast på välsorterade hyllor på bolaget. En som lyckats suveränt är: http://lchftrollet.blogg.se/ Men lycka till i fortsättningen. Själv tog jag -8 kilo före jul på ca 2 månader. Julen var lite stygg ;) Men man ska leva också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket för dom tipsen! Vi ska kolla både ölen och bloggen! Jag tror att jag klarar det här lite bättre, eftersom jag alltid har ätit regelbundet frukost, lunch och middag. Värre för herrn i huset som börjar äta först på eftermiddagen och sedan helst vill småäta konstant hela kvällen och halva natten ;-)

      Radera