onsdag 6 februari 2013

Blandad kompott ur livets vardag

I går kväll grät mitt modershjärta 
när min yngste son tillkännagav att han nu säljer ut och lägger ner sitt lilla hobbyföretag. Som heltidsarbetande trebarnspappa med ett fjärde barn på väg, hus med snöskottning och vedeldning och allt annat som hör livet till har han utfört ett rent trolleri som har fått allt att gå runt så pass länge med allt som dessutom ska göras i ett tidskrävande företag på fritiden. Jag vet, för jag hade också eget företag när jag var i hans ålder... Men vi kommer väl alla till en gräns där det inte går längre. Jag var orolig att han var på väg att gå in i den berämda väggen, men min kloke son svarade "Nej mamma, jag går inte inte i väggen. Jag går igenom den". Oavsett hur vuxna barnen blir så lämnar de aldrig mammas hjärta ♥  Jag gläds åt deras lycka och framgång, jag sörjer över deras motgång och förlust i livet. Och jag är så stolt över dem och de liv de väljer att leva. Önskar bara att det fortfarande hjälpte att trösta, blåsa och sätta Bamse-plåster på det som gör dem ont :´( Min äldste son ringde, stressad som vanligt. Han håller på att starta upp ett nytt och betydligt större företag, förverkligar sin pojkdröm nu när han närmar sig fyrtio. Kul i alla fall att vi hann prata några minuter, det blir långt mellan gångerna. Håller tummar och tår att han inte ska drabbas av hjärtinfarkt eller stroke eller någon annan vanligt förekommande stressjukdom bland män i karriären. Fick ändå lite inspiration av honom och föreslog sedan för min man att han ska göra samma sak, starta eget företag. Tyckte mig ana en positiv respons, så vi får väl se... Men då blir det bara i liten skala här hemma i garaget, varken stort eller flott eller nämnvärt påkostat.

Jag älskar mina katter, men...

Efter en sämnlös natt med splittrade tankar blev jag i morse serverad en alltför tidig "frukost" som levererats till mitt köksgolv av mina förtjusande råttjägare. Måtte denna dag bli bättre än starten, tänkte jag då... Utan ett pip (!) sprang jag tillbaka till sovrummet, hoppade upp i sängen och sökte skydd hos/på/runt/under min sovande man som snällt klev upp och trollade bort den döda lilla musen som katterna redan tröttnat på ett leka med. Nåja, fick i alla fall anledning att väcka maken för akututryckning och eliminerande av fångsten, så att vi sedan kunde dricka vårt morgonkaffe tillsammans ;o) Kattluckans enda nackdel är ju dessa leveranser, i övrigt är den superb för självständiga kissekatter som får komma och gå som de vill, dag och natt. Skulle inte vilja bli väckt mitt i natten heller av en kissemisskattfan som ska ut eller in

Nyopererad och sjukskriven och uttråkad. Får med nöd och näppe på och av mig kläderna själv och det känns som att det kommer att ta ljusår innan jag kommer att klara några armar uppåt sträck. Dagarna blir så långa när man inget kan göra. Springer runt med kameran och fångar ögonblick med hundarna, katterna och gubben, läser och lyssnar på böcker, zappar mellan tv-kanaler och pratar i telefon. Fick ju celebert besök av skogsfåglar i trädgården i går som jag försökte fota och senare på dagen kom en yster häst på rymmen och hälsade på. Men då hann jag inte ens fram med kameran, såklart. Lite kortare promenader blir det ju förstås med min trogne kamrat Ajax, men sen händer det inte så mycket här i skogen. Allt är väldans lugnt och tyst och stilla...

Så det roligaste momentet på dagarna är nog när det blir dags att laga middagsmaten enligt LCHF. Jag behöver assistans i köket då jag inte kan lyfta kastruller och sånt men läsa recept och bestämma menyn kan jag! I går hade jag hittat ett recept på färskostbröd som vi bakade och använde till pizzabotten. Det tog tid men blev en himla smarrig pizza med vår egen pizzasallad till! Men grejen för mig har ju blivit att jag vill lära mig laga snabb, enkel, billig och god vardagsmat LCHF-kost utan att använda kolhydrater. Inget krångel. Bara rätt och slätt. Med naturliga råvaror. Nyttigt och viktminskande ska det naturligtvis vara.

I dag blev det "spagetti" och köttfärssås:
 
 
 
Vi gjorde den vanliga köttfärssåsen som vi tycker bäst om, men utan redning. Under tiden den småputtrade hyvlade vi zucchini med osthyveln och lade ner i kokande, saltat vatten. Efter en minut tog vi upp och hällde av vattnet. Ringlade på lite olja och simsalabim var maten klar! Med lite riven cheddar on the top blev det extra smarrigt.

Resten av kvällen ska jag ägna till att göra en inköpslista, för i morgon ska min man till sin sjukgymnast i vårt närmaste samhälle två mil härifrån och då passar jag på att följa med, så att vi kan hjälpas åt att handla mat och få hem matkassarna. Jag orkar nog inte ens köra bil just nu är jag rädd. Bängligt är det när ingen av oss kan lyfta och bära, så det känns som ett litet äventyr varje gång. Roligare än så blir det nog inte denna afton.

Tjingeling!!!

2 kommentarer:

  1. Det var sannerligen många tänkvärda ord i ditt inlägg. Känner väl igen det där med modershjärtat:)
    Hoppas allt blir snart bra efter din operation!
    Tack för kommentaren i min blogg.
    Ha det så gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Känner hur krafterna återkommer lite mer för var dag som går :D
      Väl mött i nästa Fototriss, hoppas jag!

      Radera