måndag 3 mars 2014

Dubbla öron men bara en mun

Har ni nånsin varit med om att det bubblar ut ord genom munnen som man önskar att man kunde stoppa tillbaka igen och få osagda? Det har jag! Massor med gånger! Det känns som om dom kommer utan granskning via hjärnan. Man ångrar dom direkt, för när dom väl kommer ut i luften så att öronen kan uppfatta orden, så hör man själv hur tokigt det låter.

Redan som barn minns jag att min mamma ofta sa "Karin, det finns en anledning till att du fick två öron men bara en mun. Du borde lyssna mer och babbla mindre." Jag hörde vad hon sa, det har aldrig varit något fel på min hörsel. Men lärde jag mej nåt av det hon sa? Inte ett dugg, tydligen. För fortfarande, nu när jag har blivit tant till och med, så fungerar jag lika tokigt.

Idag fick jag "äta upp" såna ord med råge, som aldrig borde ha blivit uttalade...

Det började egentligen redan i höstas, när vi var några stycken på jobbet som tog en gemensam promenad på friskvårdstimmen med våra kameror. Redan då borde jag ha varit tyst. Men nej då, vem tror ni föreslog att vi skulle arrangera gemensamma fotopromenader under hela våren och helst då kopplat till en fotokurs genom vår personalförening? Jodå, Tant Kalle så klart!! Idén blev uppskattad då och tydligen även ihågkommen. För helt plötsligt började folk fråga MIG när vi skulle dra igång. Eftersom det var min idé!

Och inte nog med det. Jag tog på mig att sammankalla, planera dagar och tider som skulle passa så många som möjligt. Jag tog på mig att skicka ut intresseförfrågningar till alla och samla ihop anmälningar. Och så hade jag då en lista med ett dussin personer som förväntade sig en fotokurs och därmed ägde jag även ansvaret att ordna kurs och temapromenader. Med ljus och lykta letade jag efter duktiga fotografer på jobbet och lyckades hitta en! Men hur jag än smörade och sockrade så sa han blankt nej till att ställa upp som kursledare. (En annan egenskap som jag dessvärre saknar - förmågan att kunna säga nej).

"Men Karin, nog kan väl du vara kursledare?" Och eftersom jag föddes utan nej-genen, så ploppade det ut en "OK, då" ur min dumma, dumma mun. Och sagt och gjort. Fick lov att damma av mina gamla pedagogiska förmågor, från en för länge sedan glömd tid då jag försörjde mig som lärare under några år. Jag forskade och letade och frågade och funderade och fick ihop en "kursplan" som jag bad om feedback på. Förbaskat trevliga jobbarkompisar tyckte det lät toppen!

"Har man tagit fan i båten får man ro han iland" sa min mamma också, när jag hade gjort dumma saker som jag sen fick ta konsekvenserna av. Så i helgen satt jag och förberedde första kursträffen och satte ihop ett bildspel som vi skulle kunna diskutera kring. Tänkte mig att vi skulle presentera våra kameror och hur länge vi hade fotat och därmed kunna fördela kompetensspridningen i gruppen så att alla skulle kunna vara med och dela på ansvaret. Demokratiskt dela med sig av sin fotokompetens, en grupp utan ledarskap.

Till råga på allt hade nån galenpanna (Tant Kalle själv) planerat in första kursträffen idag, måndag, direkt efter jobbet. Hur nervös tror ni att jag har varit hela denna långa arbetsdag??? Och där satt dom, förväntansfullt bänkade runt bordet i konferensrummet, redo med anteckningsblock och pennor i högsta hugg. Och där satt jag, med mina idéer och min stora trut och magen full av fjärilar.

Men det gick jättebra och dom var supernöjda!!!

Vi gick igenom bländaren och lite runt exponering och brännvidd. Och dom förstod vad jag sa och menade, hurra :D Alla fick testa lite olika inställningar och lyste som lyckliga solar. Så på fredag ska jag tydligen vara guide, hitta på nåt bra ställe att promenera till, och få alla att fota med olika skärpedjup.

Suck, det känns som att den här våren kan bli väldigt lång... Men eftersom jag är en i grunden positiv person försöker jag nu tänka att jag kommer ju att lära mig en himla massa själv också. Jag har ju inget val! Jag som aldrig gått en fotokurs och verkligen skulle behöva en, måste nu utveckla mina egna kunskaper i ett rasande tempo för att klara mig ur den här knipan med lite värdighet i behåll och lyckas hålla skenet uppe.

Men nästa gång jag får en idé, då är det jag som ska ha dragkedjan stängd och prathålet förseglat med ett mycket svårt kombinationslås!!!


2 kommentarer:

  1. Livsfarligt med idéer ;) bevisligen!
    Kul att det gick lika bra som alla förväntade sig (utom du då kanske - eller så är du en ytterst blygsam själ)! Så nu blir det blir en trevlig vår för många! Kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu tror jag att vi får en trevlig vår med både fotokurs och fotopromenader varje vecka =) Lite nervös är jag fortfarande men det känns mycket bättre efter den fina feedback jag fick. Man kanske kan kalla det "learning by doing" eftersom jag får en press på mig själv att snabbt utveckla min egen kompetens. Kanske inte så dumt ;o)

      Radera