måndag 10 mars 2014

Krokus, takdropp och ångest. Det gör ont när knoppar brister. #blogg100

Snart har snön smält, vårblommorna bökar sig fram ur marken och fräknarna vaknar till liv på nästippen, som dras likt en magnet mot vårsolen. Nu när vi går mot ljusare tider kan det verka självklart att alla ska bli både piggare och gladare, den efterlängtade våren är ju äntligen här, tralalaa! Eller???

En del blir dock faktiskt inte alls glädjerusiga när det plötsligt blir ljust efter ett halvårs mörker, tvärtom! Individer är olika känsliga för klimatförändringar och efter en lång vinter - speciellt en så solfattig, grå och trist vinter som den vi nu har haft - är många extra trötta och mentalt tilltufsade. Då kan en stor förändring i vädret och plötsliga ljusförändringar bli för mycket att hantera för kroppen och knoppen. När längden på dagarna förändras i snabb takt är det inte säkert att  den biologiska klockan hänger med lika snabbt. Den har en inbyggd tröghet, som vissa upplever värre än andra. Våren är också den tid på året då många känner att de "borde" vara glada, men när vårdepressionerna slår till är det istället oändlig trötthet och extremt sockersug man känner samt nedsatt immunförsvar med segdragna infektioner man drabbas av. Det upplevs av många som väldigt svårt att förklara för alla de förundrade ickedrabbade som lyser av lycka ikapp med vårsolen.
Men det är faktiskt en och en halv miljon svenskar som blir trötta och nedstämda när våren kommer! För hundratusentals personer är problemen ännu allvarligare – de lider av riktig vårdepression. Människor tar till och med livet av sig på grund av sina vårdepressioner. Årstidsbunden depression har varit ett känt tillstånd ända sedan antiken. Seasonal Affektive Disorder (SAD), den här årstiden kallad vårdepression, existerar knappt i länder som ligger nära ekvatorn, men blir vanligare ju längre norr- respektive söderut man kommer på norra och södra halvklotet, där dygnets pendling mellan ljus och mörker växlar mer markant i längd mellan årstiderna.

Det finns typiska tecken som karaktäriserar vårdepressionen, precis som vid andra depressiva tillstånd. Bland annat är det mycket vanligt att man känner extrem trötthet som inte går att sova bort, eller att man får sömnstörningar och inte kan sova alls. Morgonångest och minskad sexlust är också vanligt förekommande symptom. Ett annat mycket vanligt tecken är ökat sug efter kolhydrater och då i synnerhet socker, samt viktuppgång. Till följd av tröttheten upplever man ofta svårigheter att fokusera på jobbet eller andra problemlösningar i vardagen, med nedsatta minnesfunktioner och koncentrationssvårigheter som följd. Samtliga kognitiva förmågor kan alltså påverkas och försämras under den period det tar för kroppen att ställa om till ljusare tider.

Det som till viss del faktiskt hjälper är att vistas mycket utomhus, med motion och andra aktiviteter, samt extra tillskott av D-vitamin. De som vet med sig att man år efter år drabbas,  bör alltså hela vinterperioden (när vi inte får tillräckligt med D-vitamin på grund av solbrist), regelbundet äta tillskott av D-vitaminer. Och naturligtvis ge sig ut i tidig morgonsol och vistas utomhus i dagsljus så mycket och ofta man kan. Gärna ta långpromenader eller joggingturer och då helst utan solglasögon, eftersom det är genom ögonen vi tar in ljuset!


För samerna har klimatet och årstiderna stor betydelse. Året är, enligt den gamla samiska kulturen, indelat i åtta årstider. Vårvinter (mars-april), Vår (april-maj), Försommar (juni), Sommar (juni– juli), Förhöst (augusti), Höst (september-oktober), Förvinter (november-december) och Vinter (december-mars). Även om jag själv inte är same, tycker jag att den indelningen av årstidernas växlingar stämmer mycket bättre in på klimatet på mina breddgrader än den rådande indelningen med bara fyra årstider. Det innebär till exempel att det fortfarande är långt till vår! I själva verket pendlar det just nu mellan vinter och den norrländska vårvintern, intalar jag mig. Men jag lurar nog ingen, inte ens mig själv. Den är här redan, åt helskotta för tidigt i år. Och det känns kan jag lova, men inte på ett bra sätt.

Gläd er och njut, ni som kan!! Jag önskar att jag också kunde, men jag orkar inte riktigt känna äkta vårglädje hur mycket jag än försöker. Framförallt klarar jag inte att dela andras glädje över alla dessa vårtecken. Åt fanders med spirande grönska och flyttfåglar som återvänt! Som en björn går i ide skulle jag nu vilja sova ett par månader framåt och inte vakna igen förrän det är över för den här gången. Snart kommer bättre tider, då man vant sig vid ljuset och kommit över förlusten efter en totalt värdelös vinter. Man kanske måste få vara lite olycklig mellan varven, för att sedan kunna känna sig riktigt lycklig?






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar