måndag 31 mars 2014

Livet är en vågrörelse #blogg100

Tjohoo, nu har jag klarat första månaden med #blogg100, ett blogginlägg varje dag under hela mars! Och det är den enkla delen i utmaningen, tycker jag. Det svåra hittills har varit att välja ämne varje dag, vad vill jag skriva om. Det varierar från dag till dag, min blogg heter ju faktiskt "Tantkalles Tankar & Känslor i Ord & Bild" och under den rubriken ryms det mycket beroende på dagens upplevelser, vad jag funderar över och hur känslorna varierar med humör och annat som händer i livet.
Den första bloggmånaden har gått i lugnets tecken för min del. Inga svåra sjukdomar eller dödsfall har drabbat mina nära och kära. Alla mina hundar och katter lever och mår gott. Min man och jag har det lika bra som vanligt i vår relation. Och på jobbet är det mesta sig likt. Det enda som har brutit av från det ordinära är väl att jag tog beslutet att skaffa höns och började bygga ett hönshus, startade en grupp på Google+ "Allt om Höns" och beställde en grupp Hedemorahöns med genbank, som jag får till påsk då jag även ska gå en hönskurs. Lite lätt panikkänsla mellan varven, då jag ser att tiden och budgeten inte riktigt räcker till för att hinna och få råd att bygga allting klart i tid. Men annars är det en lugn period i mitt liv just nu och det känns skönt.
Livet är ju som havet, det förändras hela tiden. Precis som havet, går livet i vågor. Ibland stormar det ordentligt, även efterdyningarna kan vara kraftfulla och svåra att parera. Mellan varven är det kav lugnt, inte minsta krusning på ytan. Och jag tror att alla människor behöver få guppa på lugna vatten när det varit oroligt och stormigt ett tag.

Kanske beror det på att jag blivit äldre och tidigare har levt ett ganska stormigt liv, men det känns som att jag inte längre vill ge mig ut på de djupa vattnen lika mycket och inte lika långt från land som jag gjorde när jag var ung. Jag har inte längre samma behov av den kittlande spänningen mitt i stormen, de stora äventyrens tid då jag surfade på vågorna är förbi för min del. För det är jag tacksam, jag har upplevt så mycket att jag är nöjd som det är. Numera uppskattar jag mer och mer att stanna där jag känner att jag bottnar och behöver bara mindre vågskvalp för att känna mig nöjd med tillvaron. Havet gör att jag känner mig mer levande och jag spenderar mycket av min lediga tid vid havet. Men nu njuter jag av att betrakta det från stranden eller genom att bada och simma inne i viken, jag behöver inte alltid befinna mig ute på okända vatten.

Jag älskar livet som jag älskar havet, både när det är solljust glittrande och när det är mörkt och dystert. Men man måste nog uppleva det ena för att verkligen kunna njuta av det andra, precis som med allt annat i livet. För att kunna känna riktig lycka, kanske man behöver ha upplevt olycka. För att vara nöjd med det man har, kanske man måste ha provat vara utan.  För att njuta av känslan av fast botten under fötterna, kanske man ska ha provat känslan av att sjunka, nästan drunkna.  Livet är som en vågrörelse på havet, det går upp och ner. Så är väl livet för de flesta av oss, inte sant?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar