tisdag 15 april 2014

En sentimental afton #blogg100

Efter en hektisk dag gick jag ut i hundarnas rastgård för att skruva ner en av hundgårdarna, som ska bli rastgård till mina höns. Helt oförberedd på den känslostorm som mötte mig när jag började skruva ner sektionerna. Här bodde ju alla Tantkalles Draghundar! Nu stod de fyra som finns kvar och tittade förvånat på matte när jag inte släppte ut dem i rastgården. Skön kvällssol spred ett vackert ljus över hundanläggningen, men jag såg inte så mycket för tårarna som svämmade över och rann utför mina kinder.

Sky, Nestor, Ilo och Axel flyttade till ett turistföretag i Jukkasjärvi när jag tvingades lägga ner draghundsverksamheten. Izor och Blade flyttade till en tjej som fortfarande kör dom på hobbybasis, där är dom lyckliga och lever ett gott liv. Tyson ligger vackert begravd ute på myren, jag går ofta dit och pratar med alla mina hundar som är i hundhimlen. Stjärnan Baloo som tragiskt nog dog hemma hos min son när han hade lånat honom, en av de bästa draghundar jag någonsin sett. Loop och Tequila, nästan renrasiga siberian huskies. Underbara på sitt sätt, även om jag föredrar alaskan huskies. Matvraket Akela, min alltid lika runda och mycket speciella alaskan malamute. Och Inu som egentligen bara var hyresgäst här, men blev en naturlig del av flocken.

Det kändes som att dom var med mig ikväll allesammans. Så starkt att jag kunde känna deras dofter och mjuka pälsar. Jag gick ut på myren och satte mig vid graven. Grät över alla mina underbara pälsklingar som inte är med mig längre. Mindes alla underbara slädturer vi gjort tillsammans. Alla hårda träningspass och alla svansviftningar och blöta pussar. Tydligen bar jag på en enorm sorg i hjärtat som nu vällde fram. Som jag saknar all denna kärlek mina duktiga, hårt arbetande hundar alltid har gett mig. Som jag saknar våra tuffa men roliga utflykter med släden i skog och mark. Och som jag önskar att jag hade kunnat fortsätta. Förlåt alla vovvar, men jag klarade inte av det extremt hårda draghundslivet längre. Men jag älskar er alla lika gränslöst mycket fortfarande, oavsett var ni är. 
Tårarna tog slut, jag skruvade ner hundgårdssektionerna och spikade upp viltstängsel istället, så att ingen ska kunna rymma ut ur rastgården. Men all energi hade runnit ur mig. Jag hämtade kvällsmat till Fläckis, Einstein, Ajax och Svea. Vi gosade en stund och jag lovade att i morgon bitti ska de få springa runt i rastgården igen medan matte flyttar hundgården till hönshuset. En epok i mitt liv tog så definitivt slut där ute ikväll, men snart börjar en ny som inte är lika fysiskt krävande. Det blir nog bra med höns, det passar nog bättre för en gammal utsliten tant. Där bland hönsen ska jag sitta i lugn och ro, mysa och minnas alla äventyren med hundspannet. Och känna att hundarna ändå lever kvar i hela anläggningen, den bevaras men återanvänds på ett annat sätt. Som passar en ny epok i mitt liv bättre. Det blir nog bra...








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar